Min resa från cancerdiagnos till hälsa.
Hemsidan håller på att omarbetas och kan se lite konstig ut på sina ställen.
Av Leif Magnusson, Haverdal, Halmstad.
I december 2015 förändrades mitt liv, jag var då 71 år. Vid en ultraljudsundersökning upptäcktes kraftigt förstorade lymfkörtlar i buken och längs ryggraden. Blodprov visade ett PSA-värde på 4 493 och ett ALP-värde på 7,2.
För att sätta det i perspektiv:
- PSA (prostataspecifikt antigen), en markör för prostatacancer, bör helst ligga under 3,0.
- ALP (alkaliskt fosfatas), en markör för skelett- eller leverskada, bör ligga mellan 0,6–1,8.
Trots dessa alarmerande värden visade vävnadsprover från prostatan inga tecken på cancer. Däremot avslöjade skelettröntgen (Scint) metastaser i hela ryggraden, revbenen, bäckenet, vänster lårben och axel. Bröst- och bukröntgen (CT) visade också cancer i många lymfkörtlar. Du kan själv se bilden från min scint – de mörka partierna visar metastaser, även i ryggkotorna. Tryck på knappen!
Diagnosen blev: Spridd (Metastaserad) prostatacancer. En ”obotlig” sjukdom.
Från dödsdom till hopp.
Bli inte förskräckt. Mitt PSA-värde sjönk till omätbara nivåer på bara några månader. Ett år senare kunde man bara ana små spår av metastaser i bäckenet och året därefter – inga spår alls.
Hur är det möjligt? Det vill jag dela med mig av här.
Vem är jag – och varför skriver jag detta?
Jag är civilingenjör och civilekonom med ett mångårigt intresse för hur kost, motion och livsstil påverkar vår hälsa – ett intresse som blev djupt personligt efter min cancerdiagnos. Bokstavligt talat livsviktigt.
Det jag skriver här är baserat på vetenskapliga studier, publicerade forskningsrapporter, facklitteratur och på intervjuer med några av världens mest framstående forskare. Det här är inte en ersättning för den offentliga vården – men ett kraftfullt komplement som för mig gjort en enorm skillnad. Inte bara i att bekämpa cancern, utan också för att uppnå bästa möjliga livskvalitet. Mitt mål är inte att övertyga någon, utan att inspirera dig som vill ta större ansvar för din hälsa.
Varför jag aldrig tog PSA-prov vid 50 – och inte skulle göra det idag heller
På sida 12 berättar jag varför jag avstod PSA-provtagning vid 50 års ålder på 1990-talet – och varför jag, trots det jag gått igenom, inte skulle göra det idag heller. Detta är ett viktigt perspektiv för den som vill förstå hela bilden.
Fakta som kan överraska
Mycket av det jag berättar går tvärtemot vad myndigheter och vården ofta förmedlar. Men det jag skriver är inte mina åsikter – det är fakta, baserat på aktuell forskning.
Du kanske undrar varför du inte hört mer om detta från sjukvården. Det är inte så konstigt: läkare utbildas för att behandla sjukdom, inte för att förebygga den. På läkarutbildningen ägnas oftast bara ett par timmar åt näringslära.
Om du frågar din läkare om kost och livsstil kan påverka cancer, får du sannolikt ett undvikande svar – eller höra att det saknas evidens. Men det stämmer inte längre. Numera finns det en omfattande vetenskaplig grund för att livsstilsfaktorer spelar stor roll.
90 % av all cancer är livsstilsrelaterad
Enligt de senaste vetenskapliga rönen orsakas endast ca 10 % av all cancer av genetiska faktorer. De övriga 90 % beror på yttre faktorer – som kost, livsstil, rökning, stress och miljö.
Det betyder att det faktiskt finns mycket vi själva kan påverka:
- Minska risken att få cancer
- Bromsa sjukdomens utveckling
- I vissa fall få sjukdomen att gå tillbaka
Och detta – utan andra biverkningar än att du börjar må bättre, får mer energi och kan njuta mer av livet.
Förläng livet med 25 friska år
Enligt framstående forskare kan en person i 40–50-årsåldern, genom rätt livsstilsval, förlänga livet med 10–15 år – och dessutom slippa de 10 sista åren med autoimmuna eller kroniska sjukdomar som blivit så vanliga idag. Det är alltså möjligt att vinna upp till 25 friska år. Om du själv vill!
Vad säger Prostatacancerförbundet?
På Prostatacancerförbundets hemsida finns inte mycket att hämta. Lite märklig. De bedriver en intensiv kampanj för en allmän screening för prostatacancer trots att det inte finns någon evidens som visar att fördelarna överstiger nackdelarna, medan de i sin nya bok ”Bra att veta om Prostatacancer” undviker information om kost, motion och livsstil med hänvisning till att det saknas evidens. Vilken tidsålder lever de i? I dag finns det en så omfattande evidens för att kost, motion och andra livsstilsfaktorer har stor inverkan på utvecklingen av cancer att det borde vara omöjligt att missa.
Andra resultat – utöver min egen historia
Mitt PSA-värde gick från 4 493 till omätbart på några månader. Det var 2015–2016. Medianöverlevnaden för min diagnos då var 2,5 år. Nu har det gått snart tio år, och jag tror inte att framgången enbart beror på hormonbehandling eller cellgifter. Min skelettscintigrafi såg mycket dålig ut, vilket min onkolog bekräftade. Men redan ett år senare var metastaserna knappt synliga
Flera av mina närstående och bekanta har valt att följa samma väg – och har fått liknande resultat. Inte bara vid prostatacancer, utan även vid typ 2-diabetes, Crohns sjukdom, ulcerös kolit, blödande tarm, artros och artrit.
Om du har typ 2-diabetes kan ditt behov av medicinering snabbt minska om du följer samma principer som jag gjort.
I nästa avsnitt berättar jag om vad som hänt mig efter min diagnos 2015.